tag:blogger.com,1999:blog-6513468764063220642024-03-19T15:00:25.625+02:00La patiperra del norteMiahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.comBlogger176125tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-88003846614118578672015-06-02T11:09:00.001+03:002015-06-02T11:09:08.516+03:00Sopa de pollo entero<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvOXYZZD__vDgGQ4ng4qP8ElKvZgyjdgDsEuy6Yh-qsQf7klmH4Z2y8fFi0O7IDE-GaXunmuvFZmV71wUrcRrrl8gYbFwyrEBaBwE77wLTF7CGKsidKOQKePmTCo-sp_ZSd59QvjAIhyphenhypheno/s1600/20150505_163333.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
<b>Ingredientes</b><br />
<br />
1 gallina entera/ 4 pechugas de pollo<br />
4 papas<br /> 4 zanahorias<br />
1/3 butternut calabaza<br />
1/3 broccoli<br />
1 dl quinoa/arroz<br />
1-2 cebolla<br />
curcumin<br />
paprika<br />
comino<br />sal<br />
aceite de oliva<br />
perejil/cilantro<br />
<b> </b><br />
<b>Preparación:</b><br />
<br />
Hierve el pollo en agua y sal por 1 hora. Pela papas y zanahorias y agrega en pedacitos despues de una hora.corta cebolla(s) en pedacitos chicos y freir en aceite en un sarten junto con condimientos (paprika, comino curcuma). Agrega quinoa/arroz a la sopa. Al final agrega calabaza en pedazos (pelada) y broccoli y la cebolla. Agrega sal si necesario. Deja hervir en fuego lento por 10 minutos. sirve con cilantro/perejil en cima de cada plato.<br />
<br />
<br />
<b>Agradecimientos:</b><br />
<br />
Quiero agradecer a mi suegra por haber introducido la cocina sudamericana y las cazuelas en mi mundo de comida cuotidiana.<br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvOXYZZD__vDgGQ4ng4qP8ElKvZgyjdgDsEuy6Yh-qsQf7klmH4Z2y8fFi0O7IDE-GaXunmuvFZmV71wUrcRrrl8gYbFwyrEBaBwE77wLTF7CGKsidKOQKePmTCo-sp_ZSd59QvjAIhyphenhypheno/s1600/20150505_163333.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvOXYZZD__vDgGQ4ng4qP8ElKvZgyjdgDsEuy6Yh-qsQf7klmH4Z2y8fFi0O7IDE-GaXunmuvFZmV71wUrcRrrl8gYbFwyrEBaBwE77wLTF7CGKsidKOQKePmTCo-sp_ZSd59QvjAIhyphenhypheno/s320/20150505_163333.jpg" width="320" /></a> <br />
<br />
<br />
<br />
Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-24945213025764240892015-05-26T10:08:00.002+03:002015-05-26T10:08:58.939+03:00Sopa de zanahoria<br />
2 cucharas de aceite de coco<br />
1 cebolla<br />
un poco de gengibre fresco (un dedito) ,cortado en pedazos pequeños<br />
1 diente de ajo<br />
5 zanahorias<br />
2 cucharas de cascara de un limon<br />
1 litro de agua,<br />
2 cucharas de polvo de caldo ("Luomu vihannesliemi")<br />
2 cucharas de jugo de limon fresco<br />
sal<br />
1 dl leche de coco<br />
<br />
Corta cebolla y freir en aceite de coco. pela las zanahorias y corta en pedazos. Hervir en agua con polvo de caldo, un poco de sal. Agrega cebolla, cascara de limon, gengibre, ajo. Liqua con la "bamix" (la barra, no Vitamix!). agrega al final leche de coco.<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-7010582632512044932015-05-15T13:07:00.000+03:002015-05-15T13:07:03.601+03:00Masa de pizza sin glutenMasa de pizza<br />
<br />
<br />
(para 4 pequeños pizzas, una para cada uno)<br />
<br />
<br />
3 dl agua<br />
3 cucharas psyllium husk<br />
4 dl harina sarraseno<br />
1,5 dl harina arroz<br />
2 cucharitas polvo de hornear<br />
0,5 cucharita sal<br />
oregano<br />
aceite de oliva<br />
<br />
Preparación. Adjunta agua tibia con psyllium y deje inflar. agrega los demas ingredientes. Usa aceite de oliva en las manos para hacer la base de pizza. Deja en el horno en 180 grados por 5-10 minutos- Agrega despues puré de tomate y ingredientes (sin lacteos). Para evitar queso agreaga aceite de oliva y un poco de ajo y oregano encima de la pizza. Preparar en horno por 30 minutos mas.<br />
<br />
Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-29781270172029849832015-05-13T10:54:00.002+03:002015-05-13T10:54:28.566+03:00Pasta de palta para almuerzo400-500 g pasta (tagliatelle de arroz /spagueti de quinoa /pasta de legumbres /algpasta/bovetepasta)<br />
<br />
1 diente de ajo<br />
El jugo de un limón<br />
2 aguacates (paltas para mis queridos chilenos)<br />
sal<br />
pimienta<br />
aceita de oliva<br />
1/2 dl cashew/almendras<br />
un puño de albahaca (basil) o cilantro (coriander)<br />
1 dl espinaca<br />
1/2 dl agua caliente.<br />
<br />
(tomates secos, camarones, tocino cocido)<br />
<br />
<br />
<b>Preparaciones</b><br />
<br />
Hierve la pasta segun instrucciones (depende de que tipo de pasta sin gluten se usa). Mientras tanto agrega todos los otros ingredientes salvo el agua a la licuadora y dejen la licuadora funcionar hasta tener una salsa liso. Agrega agua hasta una concistencia adecuada. Comina pasta con salsa. Agrega al final tomates secos/camarones/tocino.<br />
<br />
Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-62796456642289563392014-06-11T15:35:00.001+03:002014-06-11T17:09:24.573+03:00Nästan som hemma i Chile<p>Idag avnjuter vi peruansk mat på den nya restaurangen La Morena i Näshöjden. Den här cevichen var bättre än det jag ätit i Santiago, som för övrigt har mycket peruanska immigranter. Här är det ett chilenskt-peruanskt par som håller i trådarna. Kanske det är just därför det känns nästan som hemma, i Chile.</p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyFB9pmPSZXDMohiarZKnkE-JpiQyZt5VAscE05IT1Yre5PyakW5bT5P4ZGBm897oAVqj0NjbkV2rt7Yoi1YWgL8QiARcTNJk2SiYT0tC_846hO8VAoFEZLDx6G0anpLvUiSQ-Q4OKSXA/s1600/20140611_152247.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyFB9pmPSZXDMohiarZKnkE-JpiQyZt5VAscE05IT1Yre5PyakW5bT5P4ZGBm897oAVqj0NjbkV2rt7Yoi1YWgL8QiARcTNJk2SiYT0tC_846hO8VAoFEZLDx6G0anpLvUiSQ-Q4OKSXA/s640/20140611_152247.jpg"> </a> </div>Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-7237371249176118742013-12-13T23:36:00.000+02:002013-12-13T23:36:01.432+02:00MovedJag bloggar nuförtiden på bloggen www.rotentilldetgodalivet.blogspot.com på svenska.<br />
<br />
I nowadays sporadically write posts about food on the blog www.sweetdreamsfromthenorth.blogspot.com.<br />
<br />
Lamentablemente no me queda tiempo por el momento de bloguear en español. Espero poder volver en algún momento!Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-62516103997986392532013-04-29T14:03:00.001+03:002013-04-29T14:03:15.880+03:00I miss my patiperraI miss Patiperra, I miss the innocent girl that started to question the society and our norms without any kind of hesitation to what kind of answers she would find. Today I am deep into the questions, and the answers are nowhere near as clear as those that Patiperra used to have. <br />
<br />
I am confused. Come back to me my dear Patiperra!<br />
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-43680333165526967132013-01-04T01:35:00.000+02:002013-01-04T01:35:17.869+02:00Patiperra in pictures<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
I am still going to post some stuff on this blog. Particularly I'd like to plot down some words on how we got stuck at the border control when leaving Chile, and how we also moved mountains to make it out of the country two days later... story, hopefully coming soon on this blog...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
But for know I leave you with some pictures from Santiago's less traveled roads.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpEa8celg-KfEFqWNKR0kTk0Tkv8VvQB0TLoJO_DU1e7WJ9Wqrk88kqyTQ8ytqibKIz7eSZ7huXc3ZGtNutbzkE3bytaWx7yz1ohG6-Tve97HSQgrTQo2qBbR5KIti85CECQKZaYHYmHc/s1600/IMG_2629.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpEa8celg-KfEFqWNKR0kTk0Tkv8VvQB0TLoJO_DU1e7WJ9Wqrk88kqyTQ8ytqibKIz7eSZ7huXc3ZGtNutbzkE3bytaWx7yz1ohG6-Tve97HSQgrTQo2qBbR5KIti85CECQKZaYHYmHc/s320/IMG_2629.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Christmas greetings to Santa at Correo de Chile. This is where I got the idea to take my kids here and select a letter from a child with less resources and do the "Karl-Bertil Johnson-deed" (Swedes you know what I am talking about, Chileans as well)</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0wg5pHOSxscgu8xWff5BqqboxJoYcvYTw9aWWcDcZ0tMURwWYgoL22ng0RyqC7rZKAvQLkSNomAjx_itwO5xunKf-WqvMCJYi63U1zjEF71qI3OCKZZ81xjTFkgSoundxaBp8eKRT8nI/s1600/IMG_2632.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0wg5pHOSxscgu8xWff5BqqboxJoYcvYTw9aWWcDcZ0tMURwWYgoL22ng0RyqC7rZKAvQLkSNomAjx_itwO5xunKf-WqvMCJYi63U1zjEF71qI3OCKZZ81xjTFkgSoundxaBp8eKRT8nI/s320/IMG_2632.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
This caracol shopping center in the center is filled with Peruvian foods. Excellent for anyone in love with Peruvian cuisine. Blessing in the streets of Santiago these days (except for when the food gives you side effects..)</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYZD0TLfwpJR0WMtH-2oTtPFEhy8EA4t5zj2xjGLlYTHhgbpRH0DNQi1H0KiGvoWqTEDOk3J7yq69i-m20Bzgj6ZvDdfpcvMql9LCslUBAF0g3R_QcG63L8Wg00aLVBKfxY2f4RPza6rQ/s1600/IMG_2633.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYZD0TLfwpJR0WMtH-2oTtPFEhy8EA4t5zj2xjGLlYTHhgbpRH0DNQi1H0KiGvoWqTEDOk3J7yq69i-m20Bzgj6ZvDdfpcvMql9LCslUBAF0g3R_QcG63L8Wg00aLVBKfxY2f4RPza6rQ/s320/IMG_2633.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
That Spanish invasion. The second one. The "Telefonica Tower" or is it "Movistar" these days. And the Mapocho river, which I wish would be in better shape than this...</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj23fyYgUuuM05VY_MFO8WsnL0Yg63m2tPqrBnyKabF4piAKzCGUWreLmXuLOHhx_yKK6Iya-Uvc9-b1PdZ5ONQKWA-6izyhSsh8oaFj4BKKLMrBWtJ2FNoHUQ3lOCIgStHVSqLqhwYsJc/s1600/IMG_2661.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj23fyYgUuuM05VY_MFO8WsnL0Yg63m2tPqrBnyKabF4piAKzCGUWreLmXuLOHhx_yKK6Iya-Uvc9-b1PdZ5ONQKWA-6izyhSsh8oaFj4BKKLMrBWtJ2FNoHUQ3lOCIgStHVSqLqhwYsJc/s320/IMG_2661.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Brazilian dance at the Diplomat Lady's Bazar. I trained her well. We used to do Latin dance classes together, when she was in my tummy. The investment is paying off...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvj4-M0FmY39ASEb6HgeP4umbjWKAtOiXmsCZLsnt07Y8N5QB6zkEtalp-J5IOPEk9OcVb7sJrTjOOqD6DeHS92xAio4I_eFzZyqMt5by_NFTxXJiAMuDNexEEqk4WGCLveql33CCsH5U/s1600/IMG_2667.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvj4-M0FmY39ASEb6HgeP4umbjWKAtOiXmsCZLsnt07Y8N5QB6zkEtalp-J5IOPEk9OcVb7sJrTjOOqD6DeHS92xAio4I_eFzZyqMt5by_NFTxXJiAMuDNexEEqk4WGCLveql33CCsH5U/s320/IMG_2667.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
We missed the colorful dance by these ladies (from Guatemala?). Had to go home and decorate a Christmas tree, unfortunatelly.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-7rmtSDiuVkZAXY7vqdL5vFl8ahwAr0lCZJ_xsvSajdFczrYxCixBoWNwlThox4M_yUrhocZpcD52RFgNwgXaqtzrtooaf_4r8-DJ0wEYFQ2CApqPU4m3zxovWiZ3i5CP_xBUoNcIDEk/s1600/IMG_2668.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-7rmtSDiuVkZAXY7vqdL5vFl8ahwAr0lCZJ_xsvSajdFczrYxCixBoWNwlThox4M_yUrhocZpcD52RFgNwgXaqtzrtooaf_4r8-DJ0wEYFQ2CApqPU4m3zxovWiZ3i5CP_xBUoNcIDEk/s320/IMG_2668.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
We also missed the Peruvian show. Must have been good!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-dexbQfd-XfiWzqqc1JP1TYud51-00b7jO_DvmvqWuIUDM54EQECwsgYqmcJO4jPXX3rmC0LcQzoYT_BhCk4C67lbkEI-XxniUbuqMn2QQ582sshZO0hnrTl7RT90HiNS3B4m6mQDiMo/s1600/IMG_2683.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-dexbQfd-XfiWzqqc1JP1TYud51-00b7jO_DvmvqWuIUDM54EQECwsgYqmcJO4jPXX3rmC0LcQzoYT_BhCk4C67lbkEI-XxniUbuqMn2QQ582sshZO0hnrTl7RT90HiNS3B4m6mQDiMo/s320/IMG_2683.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
One day in the city center on the way to the library I walked by the Mapuche Pharmacy. A little bit disappointed, many products imported from Europe (Weleda etc). But maybe the medicine itself was pure indigenous. But I went to see the real machi somewhere else (see below).</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidjajUoFRDKewnD6ksmbKeIqIu_e6e8zaNVVHp0tNR2VQPhpO8WiUXrGpTKe6NMq9GLHk5Q7BZJcWTbOMirgiiXHmQhNmr01AtrmEEYoUCrhbyrPj2aWnccbrFOAonBGEMY-Fw_oAbQsI/s1600/IMG_2687.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidjajUoFRDKewnD6ksmbKeIqIu_e6e8zaNVVHp0tNR2VQPhpO8WiUXrGpTKe6NMq9GLHk5Q7BZJcWTbOMirgiiXHmQhNmr01AtrmEEYoUCrhbyrPj2aWnccbrFOAonBGEMY-Fw_oAbQsI/s320/IMG_2687.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Here the list of the herbs and the treatments at the Pharmacy.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Cn3c9TNHuhELymwRbIA-TJG6WSzs0Z__9BFmI6oRf5uAU0vnRUEPLL1dfJF7L7RfrD1HmuOp8abAlaMwIvl4kxCMH8F4689Sgt2tA9I3P8_vEmG_5h7YJN1kGEk4_GhLiJWVhSuLDPY/s1600/IMG_2688.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Cn3c9TNHuhELymwRbIA-TJG6WSzs0Z__9BFmI6oRf5uAU0vnRUEPLL1dfJF7L7RfrD1HmuOp8abAlaMwIvl4kxCMH8F4689Sgt2tA9I3P8_vEmG_5h7YJN1kGEk4_GhLiJWVhSuLDPY/s320/IMG_2688.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
That day I ate at a restaurant down the road. La Pica de Clinton. Famous for the coke that Bill Clinton had at this place when he visited Chile way back in the 1990s.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjDkiaHFmuh40LMjLp3IdLwFlRvdJBDORBrI-T-p-Z3RCe6FSBM1_xHQkcxvqMG_Wy7XP8Ci8acxZxYJ4xhS4iOeMnJ-a8Dytbn47CpK0C0ncE9fInxSnQpPZi868VtMDuEjS39FQ-3Dc/s1600/IMG_2689.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjDkiaHFmuh40LMjLp3IdLwFlRvdJBDORBrI-T-p-Z3RCe6FSBM1_xHQkcxvqMG_Wy7XP8Ci8acxZxYJ4xhS4iOeMnJ-a8Dytbn47CpK0C0ncE9fInxSnQpPZi868VtMDuEjS39FQ-3Dc/s320/IMG_2689.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
I ate in the cellar because there was no space upstairs. On the telly the Chileans and Peruvians where debating who should have the ownership of a piece of the Pacific Ocean (which maybe at the end of the day should be claimed by the Bolivians...). What a mess. In the streets and in the restaurant I herd people debating whether what was going on in the Hague actually had anything to do with the common Chilean/Peruvian or whether it was just a gimmic of the big corporations. The owners of the big fisheries that is. Interesting stuff from and identity/legitimacy perspective.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLYaQPv0hE9mYPDZoVwlHaFhnguum_GCagm96Q5z9srapx-HmQ6vTGucU50b-8aZL5Fd-oHUBjl0SZlGnYlthrX9qIW2SeEDi6md1u3Z1PvdW9YzSJGunp-jS3eioBD0r0M5YoajPjm8M/s1600/IMG_2703.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLYaQPv0hE9mYPDZoVwlHaFhnguum_GCagm96Q5z9srapx-HmQ6vTGucU50b-8aZL5Fd-oHUBjl0SZlGnYlthrX9qIW2SeEDi6md1u3Z1PvdW9YzSJGunp-jS3eioBD0r0M5YoajPjm8M/s320/IMG_2703.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Then one day on the way to the library I walked by the new housing development on the road Santa Isabel in the city center. Old traditional houses have been replaced by these new modern ones.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKNer71cSOaY5ye4X5h8VU1vNF7lsk4NIIMuRYvNDrS_vuW4HoDIOSWyBuGeQmlcSvjuELBvMKlb00XUvG_xsEvxJFswiITdo2uAciFslp6mrJZh7FgcL5LviGGEA2ILCRyw5ofVe0lCI/s1600/IMG_2705.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKNer71cSOaY5ye4X5h8VU1vNF7lsk4NIIMuRYvNDrS_vuW4HoDIOSWyBuGeQmlcSvjuELBvMKlb00XUvG_xsEvxJFswiITdo2uAciFslp6mrJZh7FgcL5LviGGEA2ILCRyw5ofVe0lCI/s320/IMG_2705.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
I gather the days of the red house are counted.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGL3ckEuISIlO60J_BRAAcaDhJ1gSm1vsy6DgPAxTl-f2rVkHDgXhggFXQDcbuCv3hABduHVTm4MEkC31mNo9Mdp1DXgzbm4hEjlgf68G1YwMrUiMDHK7hW3Wg9spPXenPP6y76OQE8bo/s1600/IMG_2707.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGL3ckEuISIlO60J_BRAAcaDhJ1gSm1vsy6DgPAxTl-f2rVkHDgXhggFXQDcbuCv3hABduHVTm4MEkC31mNo9Mdp1DXgzbm4hEjlgf68G1YwMrUiMDHK7hW3Wg9spPXenPP6y76OQE8bo/s320/IMG_2707.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Expiration date way overdue...</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsO_14b64EaIvoOBc8-snFhGL19PAMunlaoCI9guwzWx2VC_bLsATNd05u8EYjqEgD27nUHEi5wSJuAXOFKGX6hXGKSPjDl5wX-BNCr3AkipJTYvw3JH4rNvPcqFHeiVzcb7TU1GyxLyI/s1600/IMG_2709.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsO_14b64EaIvoOBc8-snFhGL19PAMunlaoCI9guwzWx2VC_bLsATNd05u8EYjqEgD27nUHEi5wSJuAXOFKGX6hXGKSPjDl5wX-BNCr3AkipJTYvw3JH4rNvPcqFHeiVzcb7TU1GyxLyI/s320/IMG_2709.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
And they dress it up as "sustainable". Flashy.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL2yHflejoVmvthSzfJoQ8py6QbeOjjdwZFh26P748-OMMEB99QLwhYpYM4nKkK7h0lhpFjEYSBItWHCpQZKeA5WrshMTe3FzEuV2O8UiLNagy0Jzux65KY0gCuY2ZtsGBu-tahn3kESo/s1600/IMG_2836.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL2yHflejoVmvthSzfJoQ8py6QbeOjjdwZFh26P748-OMMEB99QLwhYpYM4nKkK7h0lhpFjEYSBItWHCpQZKeA5WrshMTe3FzEuV2O8UiLNagy0Jzux65KY0gCuY2ZtsGBu-tahn3kESo/s320/IMG_2836.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Then my machi experience. Took place at this place. In Pudahuel. I haven't blogged about it. Might do it one day still...If I find inspiration. It was a nice experience. And I ate all my herbal medicine!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUpjxAtTf9yh4Crpiitf19cVgLpWwTai8DJzMdfCeS4eS6Pcw0xF0TG2-DLm7NnQyztS3K76l2LYM-qzp0GKQF7Fe45RrxAoZNIg10yayMO8Swliwf-UIrK60k4oTGTwe17EMeBPxJDm8/s1600/IMG_2838.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUpjxAtTf9yh4Crpiitf19cVgLpWwTai8DJzMdfCeS4eS6Pcw0xF0TG2-DLm7NnQyztS3K76l2LYM-qzp0GKQF7Fe45RrxAoZNIg10yayMO8Swliwf-UIrK60k4oTGTwe17EMeBPxJDm8/s320/IMG_2838.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
This day when I went for my herbal refill they were producing some creams. Don't know exactly for what. But the one I bough earlier was supposedly good for thyroid problems.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCadem-dbHZuPJ_oUwLOB2xQHW7AMzTsI6QsKa51B-MoHWLSU3D9gJB8qqSBlyxR5miDaMLKF8p_Io6K66N2hWA65-dv6aWBl7KebjCbc0xgLNYSJB3ZZdPubVUWCbSaghsXY4qy3mOcY/s1600/IMG_2839.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCadem-dbHZuPJ_oUwLOB2xQHW7AMzTsI6QsKa51B-MoHWLSU3D9gJB8qqSBlyxR5miDaMLKF8p_Io6K66N2hWA65-dv6aWBl7KebjCbc0xgLNYSJB3ZZdPubVUWCbSaghsXY4qy3mOcY/s320/IMG_2839.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
This is the Ruka where the Machi attended the public. In the middle of what would be categorized as a "poor neighborhood", very very close to the airport. In case you wonder.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhthqbdwufcdy29grOKyYzGk7FT5Uolr7rgTUZYhSYHFkUz4pbfp0ecQx7tHVUukIahQjctD1p90Yv_r6fxS_j9WkT31_Y2XMOGyMmIwj2A9c2X0jAPcJEUI2XWXNesCJbP3h9joEbsHKM/s1600/IMG_2936.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhthqbdwufcdy29grOKyYzGk7FT5Uolr7rgTUZYhSYHFkUz4pbfp0ecQx7tHVUukIahQjctD1p90Yv_r6fxS_j9WkT31_Y2XMOGyMmIwj2A9c2X0jAPcJEUI2XWXNesCJbP3h9joEbsHKM/s320/IMG_2936.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
From one reality to another. The day befor Christmas at the shopping mall. Crazy crazy, consumption frenzy. (and what on earth was I doing at this place?!?)</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpwYFnmLztFOLfe4WsnDgOr7ab2FA1kpAY0ezdljMJceG5hxTXD9bI9XSXyo8y1xrzGp9UGMNHiZnLmJqZADprxcsOQp7jMh23p9UvBExPippqdrNvn2VaoaQJqtvMTnoFhoA5PkskrT0/s1600/IMG_2937.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpwYFnmLztFOLfe4WsnDgOr7ab2FA1kpAY0ezdljMJceG5hxTXD9bI9XSXyo8y1xrzGp9UGMNHiZnLmJqZADprxcsOQp7jMh23p9UvBExPippqdrNvn2VaoaQJqtvMTnoFhoA5PkskrT0/s320/IMG_2937.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Christmas Eve at the local hyper market. Couldn't believe my eyes, had to take a picture. All those loads of toys, warehouses and truck loads filled with toys, suddenly gone. Empty space, in a hyper market. Couldn't believe it. Consumption is really that heavy just before Christmas!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiy3eLOWrwAuI4_bSLVKznvZSY1T_R-zASki9cwC1Rrxtvp0Z-1zZXv88LbH8Bke2Zw1tWzi357jM4-G_KLho1bgdSuZ0_Ns8LbUm1xT579E6OG9ll65Y5U9Ef9V3VtdNpzbuf8bG7PZI/s1600/IMG_2938.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiy3eLOWrwAuI4_bSLVKznvZSY1T_R-zASki9cwC1Rrxtvp0Z-1zZXv88LbH8Bke2Zw1tWzi357jM4-G_KLho1bgdSuZ0_Ns8LbUm1xT579E6OG9ll65Y5U9Ef9V3VtdNpzbuf8bG7PZI/s320/IMG_2938.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Another picture of the empty shelves at the hyper market. (which by the way is nowadays owned by Walmart...once again, what the heck was I doing here? And on Christmas Eve on all days of the year!)</div>
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-4366955769362763482012-11-04T03:46:00.001+02:002012-11-22T02:40:36.740+02:00Feminism och lycka<br />
För en tid sedan deltog jag i en workshop som behandlade work-life balance i den akademiska sfären. Tillställningen ordnades av ett kvinnonätverk och således var också majoriteten av deltagarna kvinnliga forskare. De flesta var i åldern 30-45 år, dvs i den fertila åldern, antingen med planer på att bilda familj eller redan mitt uppe i smeten med man och barn och allt som hör till. Nästan allas story var identisk: ambitiös, intelligent, vetgirig kvinna som vill kunna leva i harmoni med sin passion för forskning och sin<br />
roll som mamma. De flesta även klart inställda på en framgångsrik akademisk karriär. Många av kvinnorna, speciellt de äldre i gruppen, hade redan gått i väggen, andra var där för att de visst att de levde i riskzonen. Ingen, absolut ingen, ansåg att det var lätt att kombinera forskning med familj. Klurigt nog, hade jag dagen innan varit på ett seminarie för forskarstuderanden där en panel av framgångsrika forskare berättade om hur de byggt upp sin karriär. Ingen av dessa ville erkänna att det är en svår ekvation. "Vill man, så kan man" var deras motto. Men så var panelisterna som hade egna barn män. Endast en kvinna som yttrade sig, och hon talade utgående från sina kollegers erfarenhet, själv var hon barnlös...<br />
<br />
Nu vill jag inte göra det här till en akademiker-sak. Under mina få år som mamma, har jag ju erfarenhet av att jobba både inom privata sektorn, och som doktorand. Ironiskt nog var en av orsakerna att jag valde att doktorera just nu, just precis att det är ett flexiblare jobb. Jag behöver inte känna mig skyldig när jag stannar hemma en vecka med ett sjukt barn, tänkte jag liksom, man kan ju alltid jobba på natten.... Just det ja... precis som om det skulle vara någon hälsosammare lösning... Nej men vad jag vill säga är att det är inte så stor skillnad mellan var man jobbar, det är tufft oberoende. Och en fråga som återkommer ofta i mina tankar nu förtiden är: ska det faktiskt vara så här?<br />
<br />
Jag skrev för en tid sedan om hur kvinnans segertåg ute i arbetslivet många gånger lett till mikromat på hemmafronten (<a href="ttp://lapatiperradelnorte.blogspot.com/2012/04/feministen-talar-ut.html">Feministen talar ut</a>). Jag har sedan dess tänkt allt mer på det här med feminism och vad allt detta jämställdhetssnack gjort med oss, andra generationens "can-have-it-all'-mammor. Och jag har kommit fram till att något gick helt galet snett. Visst är det bra att kvinnor och män idag har samma demokratiska rättigheter, visst är det bra att alla kan välja fritt vilket yrke de vill satsa på utan att (i teorin) bli diskrimerade pga kön. Och visst är det bra med kvinnliga chefer. Men det finns ett men, och det är ett stort men. Sedan kvinnan klettrat sig upp på allt högre poster i arbetslivet har också arbetstakten trappats upp, för både män och kvinnor. Då vi förut förväntades göra en monotont jobb med klara gränser, är vi idag överbelastade med informationöverflöde och korta tidsfrister. Det här kombinerat med småbarn är ingen hälsosam ekvation för någon, varken kvinna eller man. Många biter ihop och jobbar in sig i väggen eller i sjukdomsträsket. Andra är lyckligare lottade men har det ändå svårt att få allt att gå ihop. Jag har inte in i denna dag stött på en enda småbarnsfamilj, där både mannen och kvinnan jobbar, som skulle anse att de har en stressfri vardag.<br />
<br />
Min fråga är: Var inte tanken bakom feminismen att vi skulle bli lyckligare? Har emancipationen lett till att vi istället är en bunt utrbända tanter som klamrar oss fast vid myten om att man kan få allt? <a href="http://www.thedailybeast.com/newsweek/2012/09/23/why-women-should-stop-trying-to-be-perfect.html">Den här artikeln </a>som jag råkade läsa idag beskriver det hela ganska bra, filmsnutten med Debora Spar är intressant. Hon börjar med att säga att hon vill att kvinnor ska förstå att de inte kan få allt:<br />
<br />
<a href="http://www.thedailybeast.com/newsweek/2012/09/23/why-women-should-stop-trying-to-be-perfect.html">I want to urge women to understand that of course they can't have it all. Because no human being can have it all. Women of my generation, and generations younger have their expectations raised so high, that they are only setting themselves up for failure."</a><br />
<br />
<br />
Sedan handlar både filmsnutten och resten av artikeln om hur man ska involvera mannen...eller att bygga kvinnliga nätverk. Inget fel i det. Jag är helt med på de noterna. Men jag tror att det handlar om något helt annat. Något <i>helt </i>annat. Istället för att pressa in mera uppgifter på både mannens, kvinnans, och grannens redan överbokade tidtabell, undar jag om det egentligen inte är dags för en u-sväng. Nej, inte kvinnan tillbaks till hemmet, mannen till kontoret. Nej, varför måste vi fokusera på antal kvinnor i styrelser? Kvinnliga professorer? Kvinnliga chefer? Löneskillnader? När ska det bli coolt att värdera andra värderingar? Sådana värderingar som gör gott åt vårt eget och våra barns välmående? När ska vi sluta stirra på professionell framgång och istället beundra lycka, här och nu, inte senare när vi har tid. Utan här och nu, just nu. Har vi tid och råd att vara lyckliga? Om inte, varför i fridens namn har vi inte det?<br />
<br />
Så för att återgå till Spars kommentar om unga kvinnors förväntningar, avslutar jag dagens 'feministiska' inlägg med följande citat som råkade uppenbara sig på min Facebook-sida medan jag skrev detta.<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<img src="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/393988_490645504289988_903635656_n.jpg" /></div>
<br />
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-14346906234309817942012-10-29T15:00:00.000+02:002012-10-29T15:00:51.639+02:00HALLELUJA!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/uem2ceZMxYk?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-57680807755391554422012-10-24T16:48:00.002+03:002012-10-27T05:40:30.789+03:00Una pequeña señal de esperanzaHe hablado antes de la importancia de valorar el trabajo del campo (<a href="http://www.lapatiperradelnorte.blogspot.com/2012_08_01_archive.html">comida y sustentabilidad</a>, <a href="http://www.lapatiperradelnorte.blogspot.com/2012/06/vas-conmigo.html">Vas conmigo?</a>), de saber de donde vienen sus alimentos y asegurar que las personas que te provee con comida, tambien pueda vivir.<br />
<br />
Bueno, ahora la ONU se metió, y sacó una resolución justo en cuanto a eso. Lamentablemente soy muy esceptica en cuanto a que valor real tiene una resolución asi, pero por lo menos se está dando señales. Y los señales es lo primero que hay que dar, sino, batalla perdido desde el comienzo.<br />
<br />
Aqui pueden leer más sobre el tema que hizo mi día:<br />
<br />
<br />
<a href="http://alainet.org/active/59057">Victoria para los derechos humanos de las campesinas y campesinos</a><br />
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-34272588946226003112012-10-23T06:25:00.001+03:002012-10-27T05:40:42.563+03:00My latest encounterI rarely watch Chilean television these days. Just as I previously have said that reading the newspaper back home makes me depressed and filled with anxiety, the Chilean telly doesn't even accomplish such gran emotions. It leaves me indifferent. Because it just seems so evident that nothing they say or show has anything to do with the real life out there. It is either sports (question; have the number of football games increased lately?), farándula (celebrities mocking celebrities), farándula disguised as news, closeup on violence and crime, or telenovelas that seem to have outlived their own popularity a long time ago. It just leaves me indifferent and with a sense of wasting my time.<br />
<br />
But yesterday, as I searched for a documentary that I never found, I came to watch the debating panelists of Tolerancia Cero. Back when I lived in this country, when Ricky Lake was the popular president who managed everything with a pointing finger, and the future of this country seemed so bright and promising, this used to be my favorite show every Sunday evening. The journalists seemed to know what they were talking about when they commented the last weeks most important news. I liked how they made their points and the smooth sound of the Chilean accent made it even more convincing. But something has changed since then. Ricky Lake lost his glory as he left the throne, and in the past year or two the Chilean shining image has received many stains. Not because of the big earthquake back in 2010, nor the 33 rescued mine workers, and I would even say not even because of the massive student protests last year. But because the joyride of this country just doesn't seem like a joyride anymore. And I would say that most people are also either consciously or sub-consciously aware of this, although the mass media is working hard on keeping up appearances (and the shopping malls continue with their attempts of distraction). Tolerancia Cero is no different. Most of the panelists have changed since I used to watch the debate. And the editorial line is no longer the same. Which one is the chicken and which is the egg is hard to tell, but this program is just not convincing anymore. Except for yesterday.<br />
<br />
Suddenly I hear them talk about the violence in the streets, burning buildings and what is wrong with Chile and all its violent citizens. I think to myself, oh dear here we go again... I have become somewhat disappointed with the popular rejection of the social movements´ right to protest. It seems like I hit the hungover phase of last years excitement and support for the student protesters. Nobody cares anymore and many are upset that the protesters are so violent (most protesters aren't violent but the last row always is, and that is also what media usually focus on). So at first I didn't pay much attention. Then appears Humberto Maturana, the visiting panelist of the day. I hear his first phrase and instantly press "record" on my recording device. This guy is INTERESTING! He starts talking about how we should learn to listen to the protesters and what they have to say, how we shouldn't show tolerance but respect for the legitimacy of the other, and only mutual respect can lead to a long lasting conflictfree "conviviencia". Well, his words were right on, finally somebody that speaks out about something that should be obvious but isn't. The best part of his 20 minutes appearance was to see the rest of the panelists reaction, they were lost, did not know how to tackle this "free thinker", nor how to build their own arguments around his elaborated thinking. Sadly, it ended with and abrupt commercial break, in the middle of Maturana´s speech. Define irony: just as that window is unexpectedly opened up for some fresh air, it just as quickly is shut again by a commercial break.<br />
<br />
Well, these 20 minutes served to open up my own imaginary window. Today I got my hands on one of Maturana's books (Emociones y Lenguaje) and I have to say, what a potent message, completely unexpected from a biologist researcher. In this book I found thoughts on not only why we shouldn't allow "naughty chair"education of our children (he didn't describe it in supernanny terms), but also to why science can never be considered objective (no matter how hard they try), and why it is so hard for us to incorporate the values of others into our understanding of the world. Fascinating, absolutely fascinating.<br />
<br />
For those interested in the Tolerancia Cero Debate: Here is the clip from youtube, check the comments below the clip in youtube itself, they are even more interesting!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/Szmun74GA9U?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-27588495220662341562012-10-18T01:06:00.002+03:002012-10-18T01:06:17.557+03:00At the library today...Some days ago, I mentioned that my new friends are the guys working at the national library. People, it´s no joke! Today one of them asked me whether I had been in Valparaiso last weekend. She had spotted me and my family at a plaza as she drove by in a tourist bus. So funny! They all know me by now! I better pay attention next time!Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-34159382913553925392012-10-13T05:43:00.000+03:002012-11-22T03:02:55.707+02:00A propósito de la educación finlandesa<br />
Mi país natal ha recibido <a href="http://www.theclinic.cl/2012/10/09/atenti-asi-consigue-finlandia-ser-el-numero-uno-en-educacion-en-europa/">mucha atención</a> en los últimos años por ser un país modelo en cuanto a la educación, y particularmente la educación primaria. Y obviamente, la respuesta de los representantes estatales no ha demorado en utilizar la situación. Se han creado varios puestos de trabajo para personas altamente calificadas con el objectivo de atraer el interes internacional en nuestro modelo exitoso. Como resultado de este esfuerzo, equipos de expertos, de educadores, y de politicos han viajado en masas a mi país para conocer la formula de éxito. En una semana o dos, estos grupitos de expertos buscan entender como replicar el mismo modelo en su país, para preparar la generaciones que vienen para un futuro tan glorioso como el presente de Finlandia. Otro parte del proyecto se ha basado en exportar el modelo, profesores finlandeses expatriados en otros paises para trabajar con profesores locales traspasando asi el conocimiento tácito del modelo exitoso.<br />
<br />
No quiero despreciar el esfuerzo de nuestros profesores de la escuela básica. Hacen un muy buen trabajo, y justamente por eso he insistido en que nuestra familia se radicara en Finlandia, por la educación general, justa, y de buena calidad. Además, soy poco neutral en este tema, y es poco lo que pueda yo evaluar el mismo sistema que a mi me formó a la persona que soy hoy, considerando también que mi percepción del mundo, mi conocimiento básico proviene del sistema mismo. Sí, es cierto, por mi amor a aprender cosas nuevas, me considero mas que afortunada de poder haber crecido en un país donde eso fue posible. Aún más asi para una mujer. Sin embargo, y quizas justamente por la educación que he recibido, siento que hay que ser un poco más diversificado en el gospel que se está trasmitiendo al resto del mundo.<br />
<br />
Primero, hay que entender que la educación de los niños no se crea solamente a traves de un sistema educacional. Como el proverbo judio dice: toma un pueblo para educar un niño. Es no solamente lo que pasa en el colegio que importa, también la sociedad en si juega un rol importante. El hecho de que hasta poco existía muy poca diferencia entre los ricos y pobres en la mayoria de las comunas de mi país ha creado una situación ideal para los colegios (todos municipales, casi no existen colegios privados): la mayoria de los niños comienzan colegio del mismo punto de partida, es un grupo bastante uniforme (a dentro de Finlandia podemos debatir si es realmente asi, pero si comparamos con muchas otras partes del mundo es obvio que las diferencias han sido mínimos). Otro tema importante de considerar es el apoyo de los papás desde chico. Por ejemplo, es costumbre (casi ley obligada, resforzada atraves de nuestras estrictas normas establecidas entre padres) que los papás lean uno o dos cuentos a los niños cada noche desde chicos (chico para mi es niño bajo un año). Es decir, los niños llegan preparados de escuchar y de querer aprender ya al momento de entrar en el colegio. Entonces mi primer punto es: no es solo el sistema educacional que contribuye al éxito, existe otros factores también.<br />
<br />
Segundo, puede ser que los finlandeses aprendan a leer y conceptualizar textos dificiles más rápido que otras nacionalidades. Pero desde cuando saber de leer rápido y comprender conceptos dificiles ha sido el único indice de felicidad, de exito, de desarrollo, de lo que sea en cuando a medirse en comparación con los demás? Hay gente que dice que en vez de celebrar el sistema educacional deberiamos darle recoconimiento a la persona en la compañia estatal de televisión que se le ocurrio poner subtitulos a programas de television en vez de contratar actores finlandeses de imitar a JR Ewing y James Bond. Es alli donde los finlandeses aprendieron leer, a frente de la tele. Otros dicen que es el idioma mismo que ha ofrecido beneficios a los finlandeses en los test estandardizados de PISA. No quiero completamente descalificar al sistema en si, probablemente se hace mucho bien a dentro del colegio. Pero hay otras cosas que se hace menos bien. Y de eso estamos clarísimo. O sino, porque hemos tenido dos masacres en los últimos diez años? Y por qué haya tanta preocupación de por qué los jovenes masculinos tienen altos indices de fracaso total al momento de tratar (o nisiquiera intentar) a insertarse en el mercado laboral? Algo pasa allí, y si celebramos los éxitos, también tenemos que estar dispuestos de confrontar los fracasos.<br />
<br />
Tercero, y aquí viene la observación que mas me duele admitir. Hasta cuando vamos a seguir celebrando la educación como la formula mágica de un país desarrollado? Es cierto, para construir Nokialandia era necesario tener una población altamente educada. Es también cierto que un pueblo educado es probablemente más preparado de recuperarse de cambios estructurales que haya en la sociedad (es leccion aprendimos por la dura depresión al comienzo de los noventa). Por lo menos a dentro del paradigmo que hemos vivido en los últimos 50 años. Pero miramos ahora la totalidad. Y ahora no solamente hablo del desequilibro de los que estudiaron humanidades en comparacion con los que estudiaron tecnología. No ahora hablo de asuntos más profundos. Finlandia tiene un campo que durante los últimos 50 años ha estado lentamente muriendo. Hoy en día existe muchos pueblos que pueden autodeclararse muertos. Casas abandonadas, cayendo a pedazos. Si en esos pueblos aun existe vida, muchas veces esa vida se puede contribuir a los visitantes del verano, los que tienen su casa de campo en la comuna. Porque una vez que hemos terminado de aprender, quien quiere o puede vivir en el campo? Ya no existe servicios allá y entonces lógicamente tampoco trabajo, aún menos para una población altamente calificada. Asi que mi tercer punto, el mas doloroso, se tratar de decir que la parte oscura del sistema educacional finlandes es un campo muerto.<br />
<br />
Asi que antes de levantar el brindis por la educación de mi país quiero que sepan esto. Es un brindis que igual siento que se lo merecen, los profesores y los pedagogos. Pero no solamente los profes de un país bendecido con bonitos puntajes en un estandard global. No, yo quiero levantar el brindis a todos los profesores en todas partes del mundo que atraves de su dedicación logran despertar el interés de aprender, de analizar y de comprender que el éxito de una persona, de una sociedad o de un país dificilmente se puede medir atraves de cifras estandardizadas. Que todo es relativo, y es por eso que es importante aprender a aprender!<br />
<br />
Cheers a todos profes dedicados a su profesión. Hacen un GRAN trabajo!<br />
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-37319392095393098152012-10-06T19:16:00.000+03:002012-10-06T19:16:03.711+03:00Rain!It´s raining. Dripping down from the roof top. Water running down the pavement. What a wonderful feeling. Wonderful, wonderful to dress the kids in jacekts before they went off to the movies with their grandparents. Wonderful to just see how that smog cloud is pressed down to the ground. Wonderful that the Andes are getting another injection of snow before the long summer ahead. Wonderful that the trees can finally get the water needed to turn into that beutiful spring green color. And wonderful to even be able to think that this might help som of the water scarcity that this country is supposedly dealing with right now.<br />
<br />
Rain gets me to think about water. My topic of the day. Yesterday I was reminded once again of Chilean success story: the neoliberal model. I had somehow managed to forget that Chile privatized its water resources during the 80's. Or correction, I hadn´t really understood what that whole deal meant. This is the deal (according to a biologist that I talked to yesterday): The (military) government auctioned out all water companies and water resources to private actors in the 1980s. Later, when the Spaniards came knocking on the door (end 1990s), money was more valuable than water. So a big portion of the water companies are today owned by Spanish conglomerates. (BTW, I have always been astonished by the amount of Spanish Foreign Direct Investment in Latin America, in utilities, which basically mean secured cash flow with very littly risks. It is somehow completely contradictory with the image of the collapsing Spanish market... wonder where all those profits from these companies go? Apparently not to pay taxes in Spain...)<br />
<br />
Anyway, the biologist told me that the water supply in the north (far away from here) has now been purchased by a mining company. Result? The people that live up there have to buy their (bottled) water because in this time of drought there is not enough for both. But mining is apparently more important than secure water supply to the citizens. Someone else told me that it isn't the mining that takes the big chunk of water, it is those large fields of grapes, fruits destined to the supermarkets up in countries like Finland. Anyway, be it mining or grapes, it is not really helping the locals in their water supply. Somehow I feel that something went very wrong with this (neoliberal) model. Very very wrong.<br />
<br />
But at least its raining in Santiago. We do not need to pretend that it is raining. It is pooring down!<br />
<br />
Hip hooray for rainy days!<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-44247233192930726012012-09-30T04:53:00.001+03:002012-11-22T02:40:36.743+02:00In good company - en buena compañia<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Look what I found in Valdivia! An exhibition of the History of Chile, including one section of the "patiperros". I felt Darwin's legacy as I did my investigations across the region.... :-)!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi144_gIZqdy377JaPmqid5Xbi6aOrSjipben6f4N5g2kkAlL_juoVFt4nW7PpWJBPaFSa3NsFdcKyY5qR2040uBe1ayWIFp3wfo-y1jVo41Wpj-YGf6FsSQ4e5V4v0IRUNQhgrUWSOkkk/s1600/IMG_1574.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi144_gIZqdy377JaPmqid5Xbi6aOrSjipben6f4N5g2kkAlL_juoVFt4nW7PpWJBPaFSa3NsFdcKyY5qR2040uBe1ayWIFp3wfo-y1jVo41Wpj-YGf6FsSQ4e5V4v0IRUNQhgrUWSOkkk/s320/IMG_1574.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7Vkoy23woPdvMTK4mGADgq99A0Pb_m5lMs91h75BYQu62zKLyF1UfTzzkNFXH2N0PisaQPIjpuVtNsYthUP3ISuIwig2HQsN0ySgkWuzMFfou-mUrCFnyNKFDto2MXsLLqLeCXBoTm-g/s1600/IMG_1575.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7Vkoy23woPdvMTK4mGADgq99A0Pb_m5lMs91h75BYQu62zKLyF1UfTzzkNFXH2N0PisaQPIjpuVtNsYthUP3ISuIwig2HQsN0ySgkWuzMFfou-mUrCFnyNKFDto2MXsLLqLeCXBoTm-g/s320/IMG_1575.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW9JXiUpU_r4W2uBn8OPtqNLWBiT70PkriYLr7hIyUiL1znjQQsL7vkd8uX4rmFDVC-79urr5cRIXs5F9GIBdYYiWVwBuPfAVpChpSOzlD3djxVLI1JQ_XjI2wkUR55uWWF09uFN4IetQ/s1600/IMG_1576.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW9JXiUpU_r4W2uBn8OPtqNLWBiT70PkriYLr7hIyUiL1znjQQsL7vkd8uX4rmFDVC-79urr5cRIXs5F9GIBdYYiWVwBuPfAVpChpSOzlD3djxVLI1JQ_XjI2wkUR55uWWF09uFN4IetQ/s320/IMG_1576.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRHkjhiC2OUmWOb7fqfgbD2XrXvFNxo-1LBS5QMq_9mVAa1oJvd86VDpzam5QXe77rGaYAyTKMsGpA7VNscdhuxPv-ic9NDjUu5lZ6E5phPgvKrFF-WyHJnSdjAUZySsfRggop9X7CfW8/s1600/IMG_1577.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRHkjhiC2OUmWOb7fqfgbD2XrXvFNxo-1LBS5QMq_9mVAa1oJvd86VDpzam5QXe77rGaYAyTKMsGpA7VNscdhuxPv-ic9NDjUu5lZ6E5phPgvKrFF-WyHJnSdjAUZySsfRggop9X7CfW8/s320/IMG_1577.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAyHOXxv-IDlOfQsPjSc3Tqn_rM1TjOCSxIKVaYQ2Ck2bW6aOsNxqrM2gMUGvA2fhcqWTERM50DO6eiNS1so1rO2EOmYWrTYxwPzYFalbMvioLbXRx7ptlGY2ENP3DktD3X9D2YoyeqDM/s1600/IMG_1578.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAyHOXxv-IDlOfQsPjSc3Tqn_rM1TjOCSxIKVaYQ2Ck2bW6aOsNxqrM2gMUGvA2fhcqWTERM50DO6eiNS1so1rO2EOmYWrTYxwPzYFalbMvioLbXRx7ptlGY2ENP3DktD3X9D2YoyeqDM/s320/IMG_1578.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSTZx8_OUEjgm4PYsZ_iXoCz9mh4tHu-VdZx3WIPJup6sxS3-4QdmhPDsV8X48MLnKcta6Gw4Fx3uMCu1sIPdLFaYQoHJljjhSHMk6viTBYXIMU4XPwQWOGWqbaiFass5E1CTikJwyCZ8/s1600/IMG_1579.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSTZx8_OUEjgm4PYsZ_iXoCz9mh4tHu-VdZx3WIPJup6sxS3-4QdmhPDsV8X48MLnKcta6Gw4Fx3uMCu1sIPdLFaYQoHJljjhSHMk6viTBYXIMU4XPwQWOGWqbaiFass5E1CTikJwyCZ8/s320/IMG_1579.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivZwB1QaOgrAMeya6uKowaOSM2fSZN4du2zSdcKkyaW0aSfz2pLeSJMbWYRMayFOEY52bfx5UCDlxLWL8k85Y_WrYIgbjm12VI3H3vlXRjMCgIWhUYabHoYRVpyUPesDFGh1ADCCXU8Iw/s1600/IMG_1580.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivZwB1QaOgrAMeya6uKowaOSM2fSZN4du2zSdcKkyaW0aSfz2pLeSJMbWYRMayFOEY52bfx5UCDlxLWL8k85Y_WrYIgbjm12VI3H3vlXRjMCgIWhUYabHoYRVpyUPesDFGh1ADCCXU8Iw/s320/IMG_1580.JPG" width="240" /></a></div>
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-46902890494455135422012-09-28T05:38:00.004+03:002012-09-28T05:38:49.398+03:00First visit to the Pacific <br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Today I went to a beautiful place by the Pacific Ocean surrounded by deep green
hills covered by beautiful natural forests and spring green fields populated by
grass-eating cows, sheep, hens, and goats. A place with the majestic view of the deep
blue ocean, whose waves and tides replaced any need of relaxing music or clocks
that would indicate the time (no need for time here, the bus passes whenever it
passes…). A place where children are not hooked up on the latest model of
Lightning McQueen – or the latest fashion in Disney’s princess outfits. People
still living off whatever the sea has to offer, and enjoying life without any
kind of pretention to become rich and famous...</span></div>
Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-48131640404177280932012-09-21T04:55:00.001+03:002012-09-21T14:17:53.156+03:00Full av intryckLivet i storstan på andra sidan klotet är så fullt av intryck av olika slag att min stackars hjärna inte hinner med, än mindre hinner fingrarna plita ner några rader. Jag halvspringer genom San Joaquin-universitetscampuset och förundras över hur mycket ett universitet kan bygga ut och bygga om... Det finns helt klart pengar att bränna på det katolska universitetet. Likaså tycks det finnas pengar för de otaliga utbildningsinstitut som ploppar upp som svampar langs med Vicuña Mackenna, där på andra sidan gatan, dit man för tio år sedan helst inte skulle fôrvirra sig, risken var stor att bli rånad.. Där står nu de privata universitetens nya byggnader på en ståtlig rad: DUOCC, Santo Tomas, IUAP, etc...<br />
Min hjärna håller på att formulera ett längre blogginlägg om det här med utbildning i Chile, men ni får vänta, det är inte klart än... <br />
<br />
Jag susar förbi metrostationerna i rusningstrafik (metron hoppar över varannan station mellan kl 6 och 9 på morgonen) och försöker motstå alla intryck från JC Decauxs flashiga reklamaffischer. Sedan förundras jag över tystnaden på Alameda. Jag kan liksom inte släppa minnet av avgaserna och oljuden från de gula bussarna som brukade ta upp strörsta delen av den fyrfiliga pulserande huvudgatan. Detta trots att jag hunnit vara tillbaka på besök flera ganger redan sedan Transantiago genomfördes för fem år sedan. Men jag tycker om den nya innerstaden. Den ger mig hopp om att saker faktiskt KAN gå mot det bättre, att det ännu finns hopp om en hållbarare värld. <br />
<br />
För det mesta känns det tyvärr ganska hopplöst då det gäller hållbarhet i storstan. När jag där hemma går omkring och funderar på hur man skulle kunna få igång lokalproducerade ekoägg och leva i en blomstrande landsbyggdsidyll, är jag här helt avskärmad från tanken om att människan var skapt för att leva ett med naturen. Och ärligt sagt känns det skönt att ta en paus från min hippieuppveckelse- erfarenhet (oroa er inte, jag tvättar fortfarande mitt hår med naturprodukter och undviker triclosan i tandkrämen...). Nej, här är det andra värderingar som gäller... men jag vet inte riktigt vilka nu då jag har tappat tron på shoppingcentrenas helande verkan.<br />
<br />
Kanske lyckan finns att finna på frukt- och grönsaksmarknaden. I alla fall kändes det otroligt befriande att shoppa loss bland broccolihuvuden och överfulla mandarinkorgar. Eller kanske jag kan hitta lugnet på någon bohemisk krog som jag inte ännu hunnit till. Eller kanske lyckan finns gömd i alla de gamla tidningarna som jag plöjer igenom så att mina fingrar blir alldeles svarta, på nationalbiblioteket varje eftermiddag. Det är i alla fall en alldeles underbar känsla att sitta i ett tyst bibliotek nedgrävd i tidningsarkiv från en förgången tid. Den tiden när Diana ännu levde och Mururoa placerades in pa världskartan inte bara i Vasabladet men också i småstadstidningen i södra Chile. Eller kanske lyckan och lugnet infinner sig i en intressant diskussion med mina gelikar på universitetet inne i stan. En sak är säker, jag har alltid kännt en otrolig intellektuell stimulans av att bara få vistas i den här staden. Jag är både tacksam och glad över att få vara tillbaka. Må vara att jag ser Santiago och Chile i ett annat ljus än tidigare, men det är fortfarande en stad och ett land som framkallar starka (positiva) känslor i mig. <br />
<br />
Mi querido Chile - lindo, lindo, lindo!Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-83915695856354689392012-09-20T06:13:00.002+03:002012-11-22T02:40:36.763+02:00Vale realmente la pena perder peso atraves de cirurgia?<br />
Anteriormente he estado escribiendo sobre mis relevaciones en cuanto a una vida mas sana. Mi propia receta fue algo que va completamente en contra del "sentido comun" de los consejos que se recibe de los autoridades y nutricionistas especialistas. <br />
<br />
Es por eso que me deja muy triste escuchar de jovenes que buscan cirurgia como solucion a sus problemas de sobrepeso. No puedo dejar de pensar que ellos podrian vivir una vida sana y bella sin tener que amputar organos internos por poder bajar de peso. El equilibrio corpal no se resuelve con ayuda del escalpelo (mas bien eso es solo el comienzo de nuevos problemas), sino con un cambio que permita el metabolismo funcionar como debe. Soy fiel en mi creencia que ese cambio se llama: alta en grazas naturales, baja en carbohidratos, con un buen nivel de proteinas de primera calidad.<br />
<br />
Hay ahora estudios que muestran que cirurgia no contribuye a mejor salud en el largo plazo, sino condena a una vida con mas medicina y mas visitas medicas: <a href="http://www.dietdoctor.com/does-weight-loss-surgery-make-you-healthier-maybe-not?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=does-weight-loss-surgery-make-you-healthier-maybe-not">does-weight-loss-surgery-make-you-healthier? -maybe-not.</a>.<br />
<br />
Leer mas sobre mis revelaciones originales:<br />
<a href="http://www.lapatiperradelnorte.blogspot.com/2011/02/la-comida-revolucionaria.html">La-comida-revolucionaria</a>Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-87143019360707060802012-09-14T03:42:00.003+03:002012-09-15T16:46:40.537+03:00La vega - I'm in love!With my Finnish (blond) friends we used to joke that when ever we felt ugly, lonely and worthless, the remedy could always be found in the veggie market in downtown Santiago. I had completely forgot that joke. But after the extasy from all the fresh fruit and vegetables settled today and I landed on my feet at the market today, I took another trip up in the air when I realized that this mama still got the magic. What can be better combo than fresh fruits&veggies and latino charmers who where more than willing to throw me a piropo as I walked by. Aaah heaven.<br />
<br />
'Mi reina' used to be my absolute favourite piropo but today's blessing was definatelly "mi señorita". There I was with my double rings, double set of kids in the stroller just a few meters away, hubby and mother-in-law, and they still think I am just as young and attractive as ten years ago.<br />
I will take my granny-stroller once a week with me into town and pass by the weekly remedy market. Just gotta love it.<br />
<br />
Pictures will follow.<br />
<br />
Oh, and I went through all Asian food stores at Patronato today- No luck with Psyllium husk, or plantago ovato as it is called in Spanish. The glutenfree empanadas are in danger now.<br />
<br />
Pictures:<br />
<br />
http://sweetdreamsfromthenorth.blogspot.com/2012/09/heaven.htmlMiahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-26215070958223523012012-09-12T00:29:00.002+03:002012-11-22T02:40:36.724+02:00Buscando datos!Despues de un año de busqueda por nuevos ingredientes para sostener nuestro estilo de vida en Helsinki, me siento bastante segura de donde encontrar que cosa. Pero ahora me encuentro completamente perdida en el otro lado del mundo.<br />
<br />
Como encontrar Psyllium Husk? Donde se puede comprar aceite de coco? Harina de coco? Y hasta datiles parece ser exoticos aca. Tambien quiero tener un proveedor de cremas, shampoo, jabones naturales sin parabenes, triclosan y todo los otros ingredientes que me dan pesadillas en la noche...<br />
<br />
Bueno, si alguien tiene datos, porfavor ayuden me. De cambio les puede invitar a probar mis bolitas de chocolate naturales o muffins hecho sin trigo y sin azucar. O ahora para las fiestas patrias unas empanadas glutenfree!<br />
<br />
Lo unico que he encontrado hasta ahora es este sitio web: <a href="http://www.bazarnatural.cl/">http://www.bazarnatural.cl/</a>
<br />
<br />
<br />Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-66903596037512931872012-08-29T10:03:00.000+03:002012-11-22T02:40:36.749+02:00Om att stänga ögonenSatt igår på lunch med två av mina finaste vänner. Vi pratade om allt möjligt, himmel och jord och allt däremellan. Så kom vi in på min resa in i normernas värld, om att ifrågasätta, reflektera och förändra sin egen livstil. Jag berättade hur tufft det varit att ta in all denna motstridiga information på så kort tid. Emellanåt har jag ju känt att någon dragit mattan under mig och jag svävat mellan lögner och verklighet, utan att riktigt veta vad som är vad. Plötsligt var lögnerna verklighet och verkligheten lögner. För att sedan igen förvandlas tillbaka till sin ursprungliga position när jag försökte positionera mig själv i förhållande till samhällets normer och grupptryckets krav.<br />
<br />
<br />
När vi talade om jätte-räkorna och smålånen till fattiga i Afrika kunde vi alla vara överens om att något är diametralt fel med alla dessa påhitt. Vi är alla ekonomer, vi kan liksom det här med global handel varesig det gäller finanser eller produkter. Men vi är också alla otroligt medvetna om att något är otroligt fel i vår värld idag. Ändå händer det att vi låter bli att<br />
<br />
Jag har nu på senaste tiden backat i min kosthushållning här hemma. Jag erkänner, jag ORKAR helt enkelt inte upprätthålla en sådan kost här hemma som jag egentligen tror att skulle vara det bästa för hela familjens välbefinnande. Jag erkänner också att det är svårt att hålla energiintaget på rätt nivå med den kosten, fast vi mår kanske prima så blir vi sådana spinkilinor att jag är rädd att det inte räcker till för de små grynen. Jag känner att jag inte har tillräckligt med expertis för att kunna leva på det sättet, jag har inte (orkat) hitta stöd bland riktiga människor som verkligen kan det här och endast förlitat mig på böcker och nätet. JAg är ganska övertygad om att mina insikter är före sin tid här i Finland, eller ska vi säga att jag hoppas verkligen att de är det för dagens matvanor så där i största allmänhet kan helt enkelt inte vara hälsosamma. Jag förstår inte vad margarin, vetebröd, spagetti, fettfri mjölk och sockerfulla juicar gör i våra matskåp, än mindre på butikshyllorna. <br />
<br />
Med vännerna diskuterade vi hur man sådär teoretiskt kan förstå både den ena och den andra saken som är fel idag (vi talade då främst om globala problem som naturförstörelse och fattigdom) men för att orka leva ett lyckligt liv så väljer man kanske att stänga ögonen i sitt vardagliga liv. Och det är just det jag gjort när jag köper hem jogurt och mjölk och ser sonen bli snuvig, jag stänger ögonen och låtsas att det kanske ändå bara är en vanlig förkylning. För det är ju så jag får det förklarat för mig, medan den alternativa förklaring skulle vara att det finns något i mjölken (antagligen kaseinet) som försvagar hans immunförsvar och därför blir han snuvig. Men jag stänger ögonen. För utan mjölkprodukter är livet svårt att leva. Och så länga vi inte har några öroninflammationer så är allt frid och fröjd. Samma gäller brödet, jag köper hem ett bröd nu och då och hoppas att dotterns mage tål det. På utsidan är ju allt frid och fröjd men tyvärr ser jag inte insidan... och det är ju den som egentligen räknas. Men jag stänger ögonen, brer på smöret och servera. Orkar inte befatta mig.<br />
<br />
Samma sak gäller egentligen vilka normer som helst i samhället. Sådana saker som vi tar för givet. Vi kanske kan komma i kontakt med motstridig information ibland, men för att rädda oss själva, ge oss ett lyckligt liv så väljer vi att stänga ögonen. Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-33832836653300381932012-08-15T22:54:00.000+03:002012-08-15T23:06:07.256+03:00Comida y sustentabilidadQueridos amigos, de nuevo encuentro que tengo que decirles algo importante. Acá se habla mucho sobre la comida local, ecológica, orgánica, sin pesticidas. Hay varias tiendas que estan especializadas en eso (no se que tan locales son plátanos traidos desde el otro lado del mundo... pero en fin por lo menos "comercio justo"). Hay gente que está dispuesta de pagar casi el doble por carne de vacuno "ecológico" (es decir, vacas felices, quienes han podido masticar pasto afuera en el sol y que no han recibido antibioticos solo porque sí).<br />
<br />
Justo despues de la navidad mostraron la película "Food Inc" de Michael Pollan en la tele finlandesa. Eso me hizo de una decidir siempre comprar huevos ecologicos, siempre comprar ecologico cuando haya. No importa el precio. Lo hago por varios razones. Primero, soy egoista. No quiero más tóxicos en mi cuerpo que necesario (eso viene de alguien que el mismo día que vio ese documental probó lavar el pelo con vinagre de manzana y nunca volvió a usar shampoo de nuevo...). Segundo, soy altruista. No quiero que los que producen la comida que yo como hayan sido expuestos a quimicos inecesarios. Tercer, y los mas importante: comprando comida alternativa, de buena calidad aunque sea caro da un MUY importante señal tanto a los productores como a los políticos sobre lo que yo considero importante: hacer la vida de campesinos posible, darle una vida digna y no favorecer a los grandes productores (todavia no estoy convencia que una marca que dice "comercio justo" garantice nada pero igual estoy dispuesta de elegir esa en vez de lo convecional).<br />
<br />
Hay que valorar el campo! Sin el campo no tenemos nada. No dejen que sectores rurales sean abandonados! Ni contaminados por inversiones industriales que solo favorecen consumo (sin sentido). Incentive a los jovenes apreciar su comida y quizas hasta comenzar con su propio "campo ecologíco". La vida en la ciudad no sería posible sin el trabajo duro en el campo.<br />
<br />
He dejado de comprar muchas cosas sin uso. Pero comida es vital y estoy dispuesta de invertir. Como es contigo? Sabes de donde viene tu comida?Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-20324328864988363872012-08-13T23:16:00.001+03:002012-11-22T02:40:36.716+02:00Socker på dagis?Dags att ta tjuren vid hornen. Nu ska jag skriva ner vad jag tycker om kombin socker och dagis. Jag ska försöka göra det så balanserat så möjligt för jag har lärt mig att det är ett känsligt och svårt ämne. Men ack så viktigt och därför ger jag nu järnet och är beredd på snytingen...<br />
<br />
<a href="http://svenska.yle.fi/artikel/2012/08/05/stopp-socker-pa-daghem">Borgå</a> har bestämt sig för att utesluta socker från dagismenyn. Många matbloggare, mig inklusive, har uppmärksammat det här och det har lett till olika kommentarer på nätet. Man kan kategorisera kommentatorerna i tre grupper: de som tycker detta är onödigt, att dagiset har viktigare saker att tänka på än vad som matas i våra barn (dessa förlitar sig antagligen på att det finns någon förståsigpåare som har koll på näringsvärden och dylikt), sedan de som tycker att det är bra att dra ner på sockermängden men att "lite ju aldrig är till någon skada", och sedan till sist de som beundrar Borgå för sitt mod att göra något så radikalt och eftersträvansvärt. Som ni antagligen märker på min beskrivning så hör jag till den sistnämnda gruppen.<br />
<br />
Varför så radikal? Varför inte låta de små grynen få en bulle nu och då? Eller ett glas saft till eftermiddagssmörgåsen? Eller en glass efter soppan? Helt enkelt av den enkla orsaken att socker skapar problem. Kanske inte hos alla men hos många. Och på det sätt som vi är omringade av sockerstinna produkter (allt från bröd till leverlåda, frukostflingor, ketchup, jogurt, saft, etc) , där det är verkligen svårt att navigera rätt i butikshyllorna så tycker jag att alla barn är värda en sockerfri dagismiljö. För jag är mer än övertygad om att många barn frossar i (det gömda) sockret på "fritiden". Inte alla men många. För om alla de där produkterna som säljs i butiken inte har en köpare så förstår jag inte vad de gör där på hyllorna, än mindre hur dessa matbutiker får verksamheten att gå runt. Man skulle ju i så fall tro att de gjorde sig av med alla dessa hyllor av smaksatta jorgurtar och kexpaket och frukostflingor... Men nej, de produkterna tycks ha åtgång. Och det har förresten också coca-cola och energidryckerna hos tonåringarna, må jag tillägga.<br />
<br />
Socker är beroendeframkallande. Socker ger ett pendlande blodsocker och med det ett pendlande humör, speciellt hos små barn. När man en gång vant sig vid den söta smaken är det svårt att ta till sig andra smaker. Jag skulle kunna fortsätta i oändligheten. Nancy Appleton har sammanställt <a href="http://nancyappleton.com/141-reasons-sugar-ruins-your-health/">en lista på 143 olika problem </a>som sockret ställer till med, allt från det kanske självklara övervikt och diabetes till beteendestörningar, cancer, och mineralbrister. Och nu tänker ju de flesta: men lite kan ju inte skada - må vi unna dem ens lite. Jo jag kan till viss del hålla med, för vissa barn (med god tarmbakterie och balanserad kost i största allmänhet) så skapar säkert inte en gnutta socker några stora problem. Men för vissa är detta ett problem, om inte nu så senare, då de blivit beroende av det söta. Sockermängden på dagis må vara begränsad till en glass nu och då, lite bulla- och pepparkaksbak ibland, och några födelsedagsfester under året men jag tycker att det är fel. Det är fel signal till både barn och föräldrar. Genom att klart markera att socker är problematiskt kan vi genom dagiset skapa medvetande bland föräldrar och barn om sockrets skadliga verkan. Och det kanske räddar en eller två, eller förhoppningsvis många fler, från att trilla dit i tonåren när de börjar röra sig med egna pengar!<br />
<br />
Och om vi tar bort sockret från vardagen på dagis, så finns det ju dessutom mer utrymme att låta både mor- och farföräldrar bjuda sina barnbarn på en sockermunk ibland. Eller mamma och pappa att göra barnen glada över en god efterrätt någon gång. Men eftersom jag tycker att sockret är en så problematisk substans så tycker jag att detta ska ske under föräldrarnas uppsikt. För det är vi föräldrar som vet hur mycket våra barn tål. Inte kommunens kostrådgivare. Varje barn är unikt vad gäller sockertåligheten. Det säger väl sig självt att det inte riktigt funkar på ett dagis att låta vissa barn gotta sig i sött medan andra är utan. För det om något är diskriminering och barnaplågeri. Eller vad tycker ni?<br />
<br />
Jag lämnar kommentarfältet öppet för reflektioner men ber er innan ni kommenterar att ta en titt på den här 7 minuters filmsnutten som behandlar sockret och dess biverkningar...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/r8ezchj4wO8?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
<br />
<br />
Här har jag skrivit ett urförligt inlägg på spanska om sockret (med länkar till experter på engelska): <a href="http://lapatiperradelnorte.blogspot.fi/2012/05/azucar-la-droga-mas-enganadora-del.html">El azucar, la droga mas engañadora del siglo</a>Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-651346876406322064.post-79976267325681114362012-08-02T23:29:00.000+03:002012-11-22T02:40:36.757+02:00Patiperra in her natural environment - soon!I will be doing the same trip again as I did when this whole blog started (<a href="http://lapatiperradelnorte.blogspot.fi/2011/02/la-patiperra-del-norte.html">My first blog post</a>). Only for a little bit longer time. I've decided to reactive the good old days of blogging: reflections about here and there. I need to cheer up my life, and maybe this can help... Hopefully light enough for anyone interested to follow, deep enough for friends truly interested in our adventures, and balanced enough not to scare anyone off (check my latest posts here and my other blog and you might get horrified...:-))).<br />
<br />
Anyway, I want to stress the word hopefully. My life is in constant redefinition mode currently. I cannot guarantee any sort of lightness, deepness, or balance because I am not the master of my reflections anymore. They have taken on a life of their own, and I myself get a bit jumpy sometimes (ask hubby he knows). But I'll try my best and Patiperra turns trilingual again. Topics? Well, life in the big city, daycare in another culture, ecological trends in South America, and yes, you guessed it: food.<br />
<br />
See you here?Miahttp://www.blogger.com/profile/15637915339888886250noreply@blogger.com0