Satt igår på lunch med två av mina finaste vänner. Vi pratade om allt möjligt, himmel och jord och allt däremellan. Så kom vi in på min resa in i normernas värld, om att ifrågasätta, reflektera och förändra sin egen livstil. Jag berättade hur tufft det varit att ta in all denna motstridiga information på så kort tid. Emellanåt har jag ju känt att någon dragit mattan under mig och jag svävat mellan lögner och verklighet, utan att riktigt veta vad som är vad. Plötsligt var lögnerna verklighet och verkligheten lögner. För att sedan igen förvandlas tillbaka till sin ursprungliga position när jag försökte positionera mig själv i förhållande till samhällets normer och grupptryckets krav.
När vi talade om jätte-räkorna och smålånen till fattiga i Afrika kunde vi alla vara överens om att något är diametralt fel med alla dessa påhitt. Vi är alla ekonomer, vi kan liksom det här med global handel varesig det gäller finanser eller produkter. Men vi är också alla otroligt medvetna om att något är otroligt fel i vår värld idag. Ändå händer det att vi låter bli att
Jag har nu på senaste tiden backat i min kosthushållning här hemma. Jag erkänner, jag ORKAR helt enkelt inte upprätthålla en sådan kost här hemma som jag egentligen tror att skulle vara det bästa för hela familjens välbefinnande. Jag erkänner också att det är svårt att hålla energiintaget på rätt nivå med den kosten, fast vi mår kanske prima så blir vi sådana spinkilinor att jag är rädd att det inte räcker till för de små grynen. Jag känner att jag inte har tillräckligt med expertis för att kunna leva på det sättet, jag har inte (orkat) hitta stöd bland riktiga människor som verkligen kan det här och endast förlitat mig på böcker och nätet. JAg är ganska övertygad om att mina insikter är före sin tid här i Finland, eller ska vi säga att jag hoppas verkligen att de är det för dagens matvanor så där i största allmänhet kan helt enkelt inte vara hälsosamma. Jag förstår inte vad margarin, vetebröd, spagetti, fettfri mjölk och sockerfulla juicar gör i våra matskåp, än mindre på butikshyllorna.
Med vännerna diskuterade vi hur man sådär teoretiskt kan förstå både den ena och den andra saken som är fel idag (vi talade då främst om globala problem som naturförstörelse och fattigdom) men för att orka leva ett lyckligt liv så väljer man kanske att stänga ögonen i sitt vardagliga liv. Och det är just det jag gjort när jag köper hem jogurt och mjölk och ser sonen bli snuvig, jag stänger ögonen och låtsas att det kanske ändå bara är en vanlig förkylning. För det är ju så jag får det förklarat för mig, medan den alternativa förklaring skulle vara att det finns något i mjölken (antagligen kaseinet) som försvagar hans immunförsvar och därför blir han snuvig. Men jag stänger ögonen. För utan mjölkprodukter är livet svårt att leva. Och så länga vi inte har några öroninflammationer så är allt frid och fröjd. Samma gäller brödet, jag köper hem ett bröd nu och då och hoppas att dotterns mage tål det. På utsidan är ju allt frid och fröjd men tyvärr ser jag inte insidan... och det är ju den som egentligen räknas. Men jag stänger ögonen, brer på smöret och servera. Orkar inte befatta mig.
Samma sak gäller egentligen vilka normer som helst i samhället. Sådana saker som vi tar för givet. Vi kanske kan komma i kontakt med motstridig information ibland, men för att rädda oss själva, ge oss ett lyckligt liv så väljer vi att stänga ögonen.
No comments:
Post a Comment