Vi är tillbaka i Santiago efter nágra svalkande dagar pá beachen. Mánga intryck, mycket att skriva om men väldigt lite tid. Just nu ser sig hubben slagen av en envis magbobba. Dotterna har pipit "aj ont i magen" i tre dagar redan. Sonen gár pá som förr - allätare som han är. Men tillsvidare verkar hans mage hálla. Tar i trä och knackar mig i huvudet. Själv lyckades jag dra med mig nágra streptokocker till stranden. Det tog en stund att hitta badparadisets enda läkare. Frán Ekvador dessutom. Det tycks vara lika svárt att locka läkare frán stan till smástäderna här som i Finland. Konstigt - för den chilenska stranden är ju inte precis fránstötande. Men kanska man bara inte ska bli sjuk där, pá semester, utan sköta sádant när man är hemma i storstan.
Vára läkarbesök - tre till antalet - resulterade i lika mánga recept med 3-4 läkemedel pá varje recept. Vár lilla semesterlya ság ut som värsta intensiven efter ett tag. Ibland är det skönt med mediciner som tar bort alla tecken pá att man är sjuk. Hurra för chilensk medicinkonst! Men att lyckas lirka in 4 olika medel (med 8h mellanrum) i en viljestark och ytterst medicinsuspekt 3-áring är inget jag vill syssla med pá semester, ännu mindre med áskare. Använde istället det finska förnuftet och skippade allt annat än antibiotikan - den tar i alla fall död pá streptisarna, om de nu rákar befinna sig även i den halsen. Nágra test togs ju förstás inte pá stranden, ság inte skymten av ett labb.
Men vi hann nog njuta av vára 10 soliga och lata stranddagar ocksá. Mera om det i ett annat kapitel. Dags att hänga upp tvätt.
Foto: Läkemedelsreserven. Pá bilden fattas en flaska Tapsin (chilensk Panadol).
No comments:
Post a Comment