Bomullsparker och Rousseau

Lekparken bakom hörnet är inte som parken där hemma. Det finns inga stängsel och pá báda sidorna om parken gár en relativt hárt trafikerad väg. Klätterställningen med rutschbana har sett sina dagar och skyddsräcket uppe pa rutschbanan har sà stora hál att t.o.m. en vuxen skulle kunna falla genom dem. Nej mitt uppdrag i parken blir att vakta och akta.

Men barnen i Chile leker precis lika glada i sina parker som barnen pà vàr gàrd där hemma i sina. Barnen här kanske inte har en cykelhjälm när de glada cyklar runt sin lilla park. Tänker pá Rousseau - han skulle säkert ha föredragit den chilenska lekparken framom den über-beskyddande finska lekparken. I höstas lärde jag mig att Rousseau tyckte att barn skulle fà falla och slà sig utan att bli tröstade. Det ger ett sunt förhàllande till livets utmaningar längre fram. Lever vi i en bomullsbeklädd värld där hemma?

Jag ser pá hur dammet yr när pojken faller ner pá marken frán första trappsteget till rutschbanan. Jag làter honom bli dammig och kravla sig upp pá egen hand. Skál för det sunda livet!

                          Klätterställning i Rousseaus smak (och mina barns).