Lyckopiller

Det finns många nyheter som får mig att fundera vart vi är på väg egentligen.

Som den här till exempel: "Finländska barn får för mycket medicin mot adhd".

ADHD måste vara jätte jobbigt för föräldrar och barn, och alla runt omkring. Vi har bara kännt av extremt tunga trotsperioder som sugit musten ur oss totalt. Jag har suttit matt på soffan och undrat hur det blivit så här. Men det är ändå inget i jämförelse med vad föräldrar till barn med adhd måste känna. Sådan maktlöshet, sådan frustration.

Men är ett piller verkligen den bästa lösningen för dessa barn? Den här artikeln tar inte upp kostens betydelse. Jag är själv övertygad om att kosten är A och O för hur ett barn klarar av att behärska sig, koncentrera sig, och umgås med omgivningen. Varför ordinerar inte läkare att man först att man eliminerar sockret och de snabba kolhydraterna? Det kanske räcker. Eller är det för svårt? Sockret finns ju överallt nuförtiden. Kanske det är lättare med ett piller, så slipper man ta itu med kosten...