Med risk för att bli tjatig...

Ok, jag vet att jag håller på att bli tjatig. Men om ni inte är intresserade, så läs inte!

Surfade just av en händelse in på Anna Halléns blog. Hon var den som inspirerade mig till LCHF dieten i höstas när jag första gången testade (gick ju om intet efter någon månad då julen och julchokon kom lite olägligt). Hennes story inspirerade mig något alldeles oerhört. Trots att jag aldrig jojo-bantat eller behövt gå med i viktväktarna för att bli av med mina extra kilon kunde jag identifiera mig i mycket av det hon sa om hennes beroende till socker och snabba kolhydrater i unga år.

Nu har hon en nyt bok: LCHF för kvinnor. Fast jag inte är en LCHF:are mera så skulle jag bra gärna vilja veta vad hon har för recept i den boken. Hennes blomkålsmos har nästan helt ersatt potatismos hemma hos oss och jag är säker på att hon har fler smarta tips.

Det som verkligen fångade min uppmärksamhet är att hon verkar vara något av "stor" på att föreläsa om socker och speciellt socker och barn. Alltså det jag bloggade om igår. Det min hjärna inte vill släppa, trots att jag försöker. Detta med socker och barn.

Här två mycket läsvärda blogginlägg från Anna Hallén (som på samma gång åker in på min blogglista):
- Är socker farligt?
- Vad kan socker heta

Det är just detta om sockrets bedragande beroendeframkallning som oroar mig. Vår överkonsumtion för att våra kroppar inte tål bara lite. Detta gäller vuxna och barn. Och som ni ser i hennes andra blogginlägg tar sockret många skäpnader på innehållsförteckningen.

Idag sprang jag in till Alepa och hämtade en nedfryst fisksoppa till lunch för mig och G. Visste att det inte fanns något hemma och att det skulle bli katastrof om jag började röra ihop något snabbt just före kl tolv. Jag lade i lite extra vatten och några dagar gammal quinoa för att jämna ut den eventuella effekten av saltig och näringsfatting industrisoppa. Tänkte, det är ok, soppan smakade ju absolut inte sött och lite potis tål väl vem som helst. När vi ätit kollade jag innehållsförteckningen. Två suspekta ingredienser: modifierad majsstärkelse och förtjockningsmedel i form av fruktkärnmjöl. Ja och sen mjölkpulver, även det suspekt. Majsstärkelse är socker. Kollar ni innehållsförteckningar så kommer ni att märka att mycket innehåller majsstärkelse. Och de som vill låtsas vara sockerfria brukar använda sig av "fruktjuice" - kanske t.o.m. "fruktens egen juice" (som konserverad ananas) - det är ändå en form av socker, precis som Anna Hallen konstaterar.

Jag är överlycklig att vi äntligen ska storkoka nyttig vardagsmat med ett gäng mammor - äntligen får man en stor dos nyttig mat att frysa ner för just dessa tillfällen av vardagsstress! Min countdown har börjat. Om en vecka är jag inte mera mamma på heltid. Drömmen om ett annat liv utanför hemmet ska äntligen bli sann. För att jag ska kunna genomföra den och för att vi ska kunna fortsätta äta sockerfritt utan katastrofer behöver vi fylla frysen med näringsrik hemlagad mat.