...är på gång i vår familjs andra hemland. Och jag har länge undrat varför finsk media inte klarat av att bevaka händelserna. Stum av förvåning egentligen. Tänk så mycket medial uppmärksamhet 33 gruvarbetare fick. Nu har hundratusentals studenter protesterat i över tre månader, och inte ens en notis. Smått suspekt, eller hur?
Igår samlades 600.000 personer i en park i Santiago. Orsaken? Man vill ha ett jämlikare skolsystem. Helt rätt, säger en som analyserat fördelarna att bilda familj i Chile och Finland. Slutresultaten var ju som känt Finland och en av de största stötestenarna var just utbildningen. Orimligt dyrt där i vårt andra hemland, där vinstmarginalen, inte kunskap, är kärnan i många universitets verksamhet.
Demostrationen igår påminner mig om folkmassorna från Madonnas konsert i Helsinfors för två år sedan. Jo jag vet, jämförelsen är absurd. Men det är enda gången jag varit med om en liknande folksamling. Och då var vi ju bara 80.000. Men det här, vilken happening! Och mer är på kommande, det kan jag nästan slå mig i backen på. Chile är Molotov-cocktailens och tårgasens förlovade land. Men igår tycks det ha gått fredligt till.
Här ännu ett clip från youtube:
No comments:
Post a Comment