Bloggmorkkis

Jag kom just på ett nytt ord: bloggmorkkis. Då man gått och skrivit på bloggen om något och man senare ångrar sig. Känslan kan vara lika stark som efter en kväll ute på stan, då man gjort eller sagt dumheter, oftast under alkoholens förbannelse.

Sådan morkkis hade jag. Alltså inte festarmorkkis, utan bloggmorkkis. Efter att ha gått starkt ut och kritiserat resensionen av Krakel Spektakel fick jag den känslan. Inte för mina åsikter. De står jag för. Men för att ha gått ut så starkt emot resensentens åsikter. Jag använder aldrig grova svordomar i text, tycker det blir för vulgärt. Men det gjorde jag den gången. Gick sen in och ändrade på stilen liten - för att dämpa morkkisen lite grann. Det kändes bättre.

Men ännu bättre kändes det nog idag, när HBL äntligen publicerade en insändare av en person som reagerat på samma sak som jag. Min morkkis var som bortblåst. För visst hade jag tolkat pjäsen på rätt sätt. Och visst var språket (som jag fortfarande tycker att var bra!) bara en del av många. Det var också skönt att se att resensenten inte hade mycket att komma med i sitt försvar. Hennes svar-på-tal var mycket skralt. Helst skulle jag ju ha sett att hon erkände att hon varit snäv i sina kommentarer. Men det är en orealistisk önskan. Så jag nöjer mig med att insändaren var toppen och svaret var uselt. Heja Krakel! Hoppas ni får mycket publik i höst!