De senaste dagarna har jag haft lyckan att få springa mina naisten10 träningspass mitt på ljusa dagen, när man är i bäst skick för att orka springa. Dubbellycka har det blivit då jag fått bekanta mig med nya underbara bostadsområden i Helsingfors, egentligen bara ett stenkast från eget hem men där Centralparken fungerar som en effektiv mur mellan väst och öst.
Nåja, idag förvillade jag mig in på Kottbys härliga träbostadsområden. Tacksam till de arkitekt-studenter som på 70-talet räddade dessa områden från betongförortsmassakern! Om någon av mina blogganhängare känner en av dessa aktivister, skicka dem ett stort TACK från mig. Så fint.
Det som förvånar är att träbostadsområdena inte bara består av träkottby. Jag länkade förbi Gumtäkts koloniträdgård, ut vid Gumtäkts simbassänger och sedan in i Gumtäkts träbostadskvarter, genom Forsbysjukhus parkområden och sedan in på Lyckovägen. Jepp, ni läste rätt. Lyckovägen. Jag tittade på de härliga stora trähusen, kom ihåg gamla Vikinga i Vasa, hur jag redan som ung drömt om att bo i ett sådant hus. Hoppas verkligen att de som bor på Lyckovägen vet hur lyckligt lottade de är. Vilket underbart ställe!
Efter nästan fem år i Haga känner jag mig nästan som del av etablissemanget här. Jag älskar våra krokiga vägar, våra härliga lekparker, vår fina k-butik, vår tågstation, ja och alla barnfamiljer i området. Men att bo i ett trähus på Lyckovägen, ja det känns nog för mig som en önskedröm värd att drömma om! Jag är t.o.m. beredd att ge upp min längtan till landet, och kombinera mylla och boende på samma plätt. Undrar just hur miljonär man ska vara eller hurdana kontakter man ska ha för att landa där?
No comments:
Post a Comment