Jag har ögnat igenom Gisela Lindes bok "Lev enklare". Hon presenterar idéer som jag länge gått omkring och tänkt på. Hon sätter orden i min mun i många avseenden. Nu har jag då bestämt mig för att leva lite enklare. Prioritera, alltid tänka på vad som är värdefullt för mig och skippa all stess i vårt konsumtionssamhälle. Enkelt när man är hemmamamma - men hur är det när man ska göra annat än bara prioritera hemmet? För jag har ju inte gjort livet precis enklare med mitt val att skala bort sockret, mjölet, det röda köttet (största delen av det) och stor del av mjölkprodukterna ur vår vardagsdiet. Bättre, ja. Enklare, nej. Inte ännu i alla fall. Och frågan är om den råsmarta dieten håller när andra element än barnaskötsel ingår i min vardag. Jag hoppas det - för livet är på riktigt enklare med fyra balanserade familjemedlemmar än med explosiva sockerjunkies. Men är rädd att det blir svårt. Dagens saldo är ändå positivt; Hubben gjorde en lyckad smoothie i min frånvaro (i vår familj är en smoothieblandning lyckad om G dricker två glas och A sväper i sig ett utan att protestera). Dessutom åt A grönsallad (!) med god aptit, tillsammans med en stor portion lax, quinoa och broccoli till middag. Egentligen är ju inte lax med quinoa alls något svårare än makaronilåda eller korvsoppa. Tvärtom, det är himmelens enkelt. Och hur fick jag henne att äta sallad? Jag tog med henne ut på balkongen för att klippa sallat från vår krukodling. Det tyckte hon att var så häftigt att hon stod och hoppade jämfota av iver att få smaka medan jag tillrädde salladen.
Vad gjorde jag då medan hubben mixade sitt livs första råsmarta smoothie? Jag var ute och åt med en kompis och passade på att köpa en del saker som jag haft på min inköpslista en längre tid. Problemet med min inköpsllista är att den varit färgat av Gisela Lindes budskap om ett enklare liv. Jag har bestämt mig för att inte vara slav under konsumtionen och först försöka hitta begagnat, istället för att rusa iväg till Stocka och handla nytt. Enklare? Pyttsan säger jag. Mindre prylar? Pyttsan nummer två. Efter att ha plöjt igenom ett antal loppisar på Åland och ännu fler i Helsingfors har jag använt mycket tid till att söka det jag behöver utan framgång och istället samlat på mig en massa grejer jag egentligen inte behöver. Visst var den svarta halterneck klänningen som jag hade på kompisen bröllop fin men jag skulle lika bra ha kunna använda någon av mina gamla klänningar som jag dessutom ryms in i igen efter att två graviditeters kilon äntligen försvunnit. Dessutom blev jag tvunget att köpa en ny bh till klänningen, en bh som var dubbelt så dyr som själva klänningen. Och visst var idén om en fin rosa linneklänning till sommarfesterna också bra. Men vilka sommarfester? De senaste dagarna har det varit kallt och ruggigt, inte plats för en halvgenomskinlig linneklänning till morgondagens Ekenäs-utflykt. Dessutom blev jag ju tvungen att köpa ett underlinne till linneklänningen, pga det tunna tyget. Linnet kostade igen dubbelt så mycket som klänningen...Men den svarta sommarjackan som jag fyndade i Sandviken i lördags kom väl till pass idag då jag skulle in till stan (för att shoppa linne till den rosa klänningen). Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra med glasburksfynden som jag gjorde på Emmaus i Mariehamn, för tillfället tar de mest bara utrymme. Däremot har all krukor och antika trähinksfynd varit utmärkta för den gröna oasen på balkongen. Och nu kan G äntligen gå ordentligt när det regnar, för jag har hittat ett par nästan oanvända gummistövlar i hans storlek...
Nej, jag får nog jobba på det där ha-begäret för att ersätta det med ett behovsbegär. Inte blir ju livet precis enklare av att man stressar sig igenom alla stans lopptorg för att hitta det man verkligen behöver. Och det tror jag nog inte heller att Linde menade då hon presenterade sina idéer om oss individer som shoppande konsumenter. Nej, jag får nog ta en djupläsningssession av boken snart, för att hitta det rätta greppet om det enkla livet.
No comments:
Post a Comment