Imorse blev jag ledsen. Riktigt ordentligt ledsen. Undrar hur Hufvudstadsbladet tänkte när de skickade iväg sin recensent och titta på Krakel Spektakel. Ännu mer undrar jag hur de tänkte när de publicerade hennes text. På riktigt, man kan inte vara så där negativ om en pjäs som fyllde salen och som begeistrade alla barnen i salen.
Recensionen gick ut på att hacka ner på skådespelarnas dåliga svenska. Kontentan av det hela; Hellsing kan inte tolkas av finskspråkiga skådespelare - anställ svenskspråkiga skådespelare.
Say what! Jag såg föreställningen, och jo, jag reagerade på att de flesta skådespelarna hade en finsk accent på sitt svenska språk. Men detta tolkade jag endast som något positivt! Krakel själv var rätt så styv i sitt språk. Men hej, det passade ju honom! För på riktigt, ingen kan väl påstå att Krakel är en karaktär som ska vara "normal". Krakel är en liten kuf, och jag tyckte den finska accenten gjorde honom just så kufisk som rollen kräver.
Tilläggas bör (23.5) att jag inte alls tyckte att hans språk var svagt, helt korrekt svenska. Men det var inte modersmålssvenska. Måste det vara det? Undrar jag.
Dessutom, tycker jag det var jätte fint att finska skådespelare fått bekanta sig med en av höjdarna inom svensk barnlitteratur. Salen var fylld med både finsk- och svenskspråkiga dagisbarn. Pjäsen gick inte endast ut på att rabbla ramsor, utan här fick barnen se Hellsings figurer bokstavligen i ord och bild. Rekvisitan var underbar. Godiskiosken var identisk med bokversionen. Så pass identisk att 6-åringen i mitt sällskap viskade glatt att hon visste vilken saga som skulle komma, för hon har den sagan där hemma. Bagarna i spårvagnen var finurliga och med dottern diskuterade vi länge hur Opsis Kalopsis hade snott allt de hade och hur de blivit ledsna men sedan blivit glada igen när de fick nya förkläden. Barnen var också mäkta imponerade av molnet som gav Krakel en rejäl bula i pannan när han svävade på höga höjder i slutet av pjäsen.
Jag undrar om Hbl-recessenten har tappat sitt barnasinne. Har hon upplevt pjäsen tillsammans med barn? Har hon överhuvudtaget diskuterat pjäsen med barn innan hon satte sig ner och skrev en mycket bitter recension?
Hallå! Hbl tutar ut hur finskspråkiga måste lära sig svenska, hur nyttigt språket är, hur mycket de behöver den när de har att göra med svenskspråkiga i vårt land. Och sen publiceras en sådan här recension som river ner alla brobyggarmöjligheter som ett sånt här projekt erbjuder. Fy.
Bra att sommaren är på kommande, för det lär bli uppehåll i prenumerationen i sommar igen. Ja, tilläggas bör, prenumerationen var en present - för jag hade redan tidigare satt mig själv i hbl-bojkott.
3 comments:
Jag tycker också det är jävligt trist att recensenten enbart valde att tjata om de (finska) skådisarnas usla svenska uttalanden och inte insåg hela produktionens egentliga point, som just handla om att krossa språkmurar och att oberoende av språkbakgrund öppna vägar till Hellsings lekfulla texter och värld. De är ju språkpolitiskt ofördelaktigt att låta sån därna texter publiceras och det här bevisar igen hur ensidiga och bristfälliga resensionerna kan vara. Tippar nog på att recensenten kommit till salongen ensam och glömt sitt inre barn hemma den morgonen hon såg Spektaklet. ps. kanske du Mia borde bli Höbläs nästa teaterkritiker! Hasta manana:)
En recensent är berättigad till subjektiva sin åsikt. Vid kommunikation är språket ett verktyg och accenter har ingen betydelse, men om man inte bryr sig om ifall skådisarna kan svenska när de skall spela på vers visar bara på likgiltighet och brist på respekt för både författaren och verket. Om skådisarna vill bekanta sig med svensk diktning kan de gå till bibban.
Att börja tala om språkpolitik i det här sammanhanget är att skjuta förbi målet. Inte kan man börja censurera recensioner så att alla olika intressegrupper skall få applådera sig själva och tro att de har lyckats i sina dåliga experiment.
Att producera en teaterföreställning är en risktagning. I bland skiter det sig. Så tycks det har varit i det här fallet. Get used to it!
Fint med kommentarer! Jag har inget emot subjektiva recensioner - men den här pjäsen var riktad till barn och den hade en språklig baktanke med finskspråkiga skådespelare, vilket jag tycker att hon inte tog i beaktande. Därför blev jag väldigt ledsen att läsa sådana subjektiva åsikter. Var var hennes åsikter om annat än språket?
För visst tycker jag att konsten och samhällsdebatten på något sätt hör ihop. Speciellt i detta fall.
Men det är min subjektiva åsikt! OCh de som känner mig, vet att jag kan ha en liiiiten tendens att överdriva för att klargöra min point. Så nu då även andra än mina bekanta förvirrat sig hit (välkomna!) måste jag förtydliga att min husis sommarbojkott har också att göra med med nyhetstorkan och deras beslut att dra in en tidning i veckan under juli-månad. Undrar om det blir någon måndagstidning i sommar i år?
Post a Comment